I want to paint it black.
En månad har gått sedan sist. I vanlig ordning borde jag starta en ny blogg, men har slut på "blogg-namn" som speglar min sinnesstämning. Jag håller fast vid Total Trash, absolut. Den senaste månaden har känts som en evighet, på gott och ont. Det har kantas av alltifrån extrem frustration, total lycka, obefintlig självdisciplin. I många fall inhyses dessa känslor under ett händelseförlopp rörande 5 sekunder. Lund är extremt mina vänner.
Jag trivs, väldigt mycket. Jag har fått lära känna väldigt fina människor, varav några kommer hänga med ett bra tag i mitt liv. Dock, något jag har fått lära mig är hur oförutsägbara människor kan vara. Att vissa personer man aldrig trodde skulle bry sig ett dyft, faktiskt sitter där och lyssnar och ger tröstande ord när man gått hem och deppat. Eller när man kan sitta med en och samma person i flera timmar och bara prata om allt mellan himmel och jord, sådant gör mig otroligt jävla glad och varm inombords.
Dock, de sista två veckorna har jag gått och funderat på något som min älskade, saknade vän J sa till mig. Kanske har jag tappat lite av mig själv i Lunds alkoholdimma. Visst kan jag anses vara extrem, men jag har aldrig varit på nivån jag är på nu. När J påpekade detta ansåg jag att hon hade fel, igår fick en annan person mig att inse att J nog har rätt. Jag tänkte avsluta med att vara klyschig nu:
Jag trivs, väldigt mycket. Jag har fått lära känna väldigt fina människor, varav några kommer hänga med ett bra tag i mitt liv. Dock, något jag har fått lära mig är hur oförutsägbara människor kan vara. Att vissa personer man aldrig trodde skulle bry sig ett dyft, faktiskt sitter där och lyssnar och ger tröstande ord när man gått hem och deppat. Eller när man kan sitta med en och samma person i flera timmar och bara prata om allt mellan himmel och jord, sådant gör mig otroligt jävla glad och varm inombords.
Sen har vi en helt annan kategori människor. Ärligt talat, det går att genomskåda, vissa läser jag som öppna böcker. Var sanna mot er själva för fan (pardon my french). Jag vill bara få en förklaring, men det kommer uppenbarligen inte hända. Det är riktigt synd att sistnämda kategori tar så sjukt mycket energi. Nu lägger vi ner det här fjanteriet, seriöst! Jag är sjukt dålig på kortspel, så jag tycker vi kör på öppna kort från och med nu.
Dock, de sista två veckorna har jag gått och funderat på något som min älskade, saknade vän J sa till mig. Kanske har jag tappat lite av mig själv i Lunds alkoholdimma. Visst kan jag anses vara extrem, men jag har aldrig varit på nivån jag är på nu. När J påpekade detta ansåg jag att hon hade fel, igår fick en annan person mig att inse att J nog har rätt. Jag tänkte avsluta med att vara klyschig nu:
Imorgon är en ny dag, nya tag - verkligheten har kickat in.
Isabelle och Malin, kom hit nu! Jag behöver för fan någon som kan banka lite vett i mig efter allt djävulskap jag ställer till med. Kanske hjälper det om jag blir brunett igen. Blondiner har uppenbarligen lite för kul har jag hört.
//em
Kommentarer
Trackback
